Jag har haft en av de bästa dagarna på länge. Tänk att det krävs så lite för att jag ska må bättre. Lite mer folk omkring mig och härliga upplevelser. De som egentligen, i vanliga fall, inte hade varit något alls. De blir helt plötsligt så mycket mer. Det känns härligt, men konstigt, att kunna se glädjen i små ögonblick igen. Att komma tillbaka och få bara det där som är bra. De underbara människorna och deras glada ansikten och kramar. De sköna stunderna med en kopp te och tjejsnack som jag saknat så mycket, fast jag inte riktigt velat erkänna det. Att få tid för mig själv på ett ställe där jag känner mig trygg och omtyckt.
Men någonstans i bakgrunden finns det fortfarande saknad och ett behov. Jag längtar efter dig Pontus och behöver vara nära dig. Jag är så glad att vi fick en extra kväll, den betydde så mycket för mig. Jag älskar dig över allt annat. Men jag håller med Hanna idag, 60 mil ÄR långt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar