Glädje

Jag har haft en av de bästa dagarna på länge. Tänk att det krävs så lite för att jag ska må bättre. Lite mer folk omkring mig och härliga upplevelser. De som egentligen, i vanliga fall, inte hade varit något alls. De blir helt plötsligt så mycket mer. Det känns härligt, men konstigt, att kunna se glädjen i små ögonblick igen. Att komma tillbaka och få bara det där som är bra. De underbara människorna och deras glada ansikten och kramar. De sköna stunderna med en kopp te och tjejsnack som jag saknat så mycket, fast jag inte riktigt velat erkänna det. Att få tid för mig själv på ett ställe där jag känner mig trygg och omtyckt.

Men någonstans i bakgrunden finns det fortfarande saknad och ett behov. Jag längtar efter dig Pontus och behöver vara nära dig. Jag är så glad att vi fick en extra kväll, den betydde så mycket för mig. Jag älskar dig över allt annat. Men jag håller med Hanna idag, 60 mil ÄR långt!

På väg...

Nu har jag packat igen... Ikväll åker jag till Sundsvall, det är dags för föreläsning igen. Ett nytt moment, det tredje av fyra. På torsdag åker jag ner till Vingåker för att hälsa på. Det ska bli härligt, men samtidigt har jag ingen lust att åka iväg igen nu. Igår kom Pontus hem efter sitt höstlov. Kvällen var magisk! Han gör mig hel... och jag vill inte åka iväg igen nu. Jag vill bara vara nära honom, vara där jag känner mig trygg och lycklig.

Jag har blivit sugen på att plugga till undersköterska och håller på att kolla upp hur jag kan lösa det så snabbaste sätt. Jag söker samtidigt jobb och har sökt högskolekurser till våren. Det känns som att våren kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Det är skönt.

När jag började skriva, var det så mycket jag ville få ner i ord. Men jag tappade det någonstans på vägen...