Jag såg en flicka tidigare idag som hoppade i en vattenpöl. Det fick mig att tänka på när jag var liten och gick ut för att hoppa i alla de härliga vattenpölarna som bildats när det var mörkt, blött och kallt. När det har spruckit upp och bara är härligt ute, luften är frisk och skön. Jag fick en plötslig längtan av mitt barndomshem och ville bara vara där...
Nu vill jag sitta på altanen och höra regnet droppa mot taket, så där så att man inte hör vad man tänker. Spela monopol och prata hela kvällen.
Ibland är längtan underbart, ibland bara jobbig. Jag vill ha tillbaka den tid som var, men vill samtidigt gå vidare och skapa mitt liv. Ett liv format av det som var och av den jag är, den jag blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar